5.5. Makroalgsstudier; blåstångens ekologi

Makroalgernas, speciellt blåstångens stora variationer mellan olika år har varit objekt för studier redan på 1930-talet. Hans Luther ägnade en hel del intresse åt blåstången. Då denna i östersjölitoralen betydelsefulla alg började kraftigt minska i skyddade yttre skärgårdsområden i mitten av 1970-talet, ägnades en hel del studier över detta fenomen i Tvärminne (Kangas et al. 1982, Acta Botanica Fennica 118: 1-27) liksom i Skärgårdshavet och på Åland. Då framkom det hur litet man egentligen visste om blåstångens biologi i Östersjön och om faktorerna som reglerade dess förekomst. Man fann en klar anknytning mellan de stora förändringarna i Östersjön och blåstångens kraftiga minskning.

Redan i början av seklet studerade Ernst Häyrén makroalgers förhållande till eutrofieringen. Nu insåg även vattenvårdsmyndigheterna betydelsen av att följa upp makroalgernas utbredning i olika eutrofieringsgradienter. Sålunda sammanställdes den kunskap vi hade (Hällfors, Viitasalo & Niemi 1987, Meri 13: 111-158), och ett flertal uppföljningsstudier gjordes i våra inre skärgårdsvatten.

Saara Bäck har studerat makroalgers biologi och ekofysiologi under ledning av dr George Russell i Liverpool, där hon också doktorerade. Hon fortsatte med kortvarigare stöd av Stiftelsen blåstångsstudierna i Tvärminne. Därtill har hon på ett tacknämligt sätt lett yngre forskares - även estniska forskares - makroalgsstudier i Tvärminne. Via Saara Bäck knöts kontakt med dr Russell som under 1990-talet årligen forskat i Tvärminne med stöd från Stiftelsen. Han har därtill undervisat om makroalger och lett pro gradu-arbeten samt licentiat- och doktorsavhandlingar.

Mikko Kiirikki har under perioden 1992-1994 fått stöd av Stiftelsen för att studera trådalgernas övervintringsstrategier och faktorer som reglerar makroalgernas årstida succession vid Finlands sydkust. Arbetena grundade sig på permanenta provytor i Tvärminne och dykningsarbete. Han kunde påvisa betydelsen av väderleksförhållandena och speciellt hur uppvällning av kallt vatten från djupare skikt inverkade på trådalgstillväxten och den årstida successionen. I sina arbeten behandlar han även eutrofieringens, speciellt kvävets och fosforns roll i trådalgssamhällenas utveckling. Kiirikki disputerade för doktorsgraden 1996 (ecl). Därefter har han som post. doc.-forskare vid Finlands Akademi fortsatt studierna över trådalgers förekomst i eutrofieringsgradienten och algers näringsupptagning. I hans projekt har flera pro gradu-studenter medverkat med stöd av Stiftelsen.

Jaanika Blomster inriktade sig på makroalgers ekofysiologi i Tvärminne och senare på makroskopiska algers, det svåra släktet Enteromorphas genetiska differentiering i låga salthalter. Efter stöd från Stiftelsen fortsatte hon sina undersökningar i Belfast under ledning av dr Maggs. Genom att jämföra Enteromorpha-algers morfologiska variation med material från Brittiska öarna och från Östersjön påvisades att Enteromorphas morfologi är synnerligen beroende av omvärldsfaktorerna. Genom molekyltaxonomiska studier påvisades att artuppfattningen i vissa fall ej stämde, utan nya morfologiska kriterier bör utarbetas. Vidare framhålls att släktet Ulva och Enteromorpha är så närstående att de bör sammanföras under släktet Ulva. Hon fullföljde sin doktorsavhandling år 1999 i Belfast och har nu fortsatt sina undersökningar i Tyskland. Resultaten har publicerats i internationella serier. En sammanställning av hennes resultat har publicerats i Stiftelsens serie (nr 20, år 2000).

Under ledning av Saara Bäck och Mikko Kiirikki har Ari Ruuskanen fördjupat sig i blåstångens biologi vid Finlands kuster, närmast studier över blåstångens ekologiska respons på omvärldsfaktorer i ett gradientområde i norra Östersjön. Som erfaren biodykare har han under flera år studerat blåstångens biologi direkt på växtplatserna i Tvärminne. Blåstångens övre gräns regleras av isen medan den undre gränsen av ljustillgången. Östersjöns allt grumligare vatten har förorsakat att blåstången ej mer växer lika djupt som tidigare.

Tillsammans med Mikko Kiirikki har Ari Ruuskanen påvisat att strandens exposition mot öppna havet inverkar på makroalgssamhällets utveckling, men också bottentopografin, vilken reglerar strömningarnas styrka, inverkar. Sötvattensutflöden från inre skärgården kan förstöra blåstångens apikala meristem (embryonala toppcell i spetsen av bålarna, som dirigerar tillväxten) och förorsaka oregelbunden tillväxt och olika morfologiska modifikationer. Ruuskanen har speciellt studerat basplattans förmåga att producera nya bålar. Blåstångens fertilitet minskar i Bottniska viken mot norr, men samtidigt ökar basplattans förmåga att ge upphov till nya bålar. Denna förmåga upprätthåller blåstångens vitalitet i dess nordligaste förekomstområden.

Trådalgspåväxten vid Östersjöns kuster avspeglar förändringar i vattnet men samtidigt påverkar den även blåstångens kolonisationsförmåga. Pilayella-trådalgens massuppträdande på bara klippytor synes i hög grad hindra blåstångens förmåga till kolonisation emedan oosporerna (befruktade ägg) behöver mer eller mindre rena, fasta ytor för att de skall kunna fästa sig och gro. Ari Ruuskanen doktorerade på blåstångsstudierna våren 2000 (cl). Ari Ruuskanen har åtagit sig att handleda flera pro gradu-studenter om makroalgsekologi i Tvärminne. En stor del av året 1999 arbetade han i Kalifornien där han hade möjlighet att besöka olika laboratorier och etablera värdefulla kontakter.