3. Verksamheten 1973-1988

3.1. Kort översikt av huvudprojekten

Under den första verksamhetsperioden (1973-1978; en detaljerad utredning över verksamheten framgår ur den nämnda rapporten över Stiftelsens verksamhet under perioden 1973-1988) koncentrerades intresset på mikroberna; bakteriesamhällenas sammansättning och förändringar i havsvattnet under olika årstider samt reglerande faktorer. Arbetet leddes av Pentti Väätänen. Under perioden 1979-1983 ledde Guy Hällfors undersökningarna över perifytonsamhällena och planktonsammansättningen samt algtaxonomin i kustvattnen och öppna Östersjön. Vikt lades på näringsbelastningens inverkan på algernas uppträdande i kustvattnen. Under denna period steg den algtaxonomiska kunskapsnivån i Tvärminne till internationell nivå.

Då Jorma Kuparinen blev huvudstipendiat (1984-1986) riktades intresset mot östersjöpelagialens struktur och funktion, d.v.s. hur Östersjöns pelagialsamhälle är uppbyggt, vilket kolflödet i ekosystemet är samt vilka de styrande fysikaliska, kemiska och biotiska faktorerna är. Under denna period utvecklades ett större forskarteam. Stiftelsen bekostade även ekofysiologiska studier av bottendjuren och ett ekofysiologiskt laboratorium uppfördes i Tvärminne av Magnus Lindström.

Den 29 maj 1986 etablerade stiftelsen ett samarbete med Finlands Akademi, Maj och Tor Nesslings stiftelse och Helsingfors universitet för att gemensamt stöda utforskningen av Östersjöns pelagiala ekosystem (Pelag II-projektet). Detta utgjorde en fortsättning på den forskning Jorma Kuparinen påbörjat. År 1987 övertog Harri Kuosa huvudstipendiatansvaret för projektet, sedan Jorma Kuparinen fått anställning vid Finlands Akademi. Harri Kuosa var en naturlig fortsättare emedan han arbetat som ynge forskare i Kuparinens projekt. Under Kuosas ledning inriktade man sig på de heterotrofa organismernas roll i kolets kretslopp i östersjöpelagialen. Den stora satsningen på hela forskarteam var naturlig eftersom den marina ekosystemforskningen idag förutsätter ett koordinerat samarbete mellan olika specialister. Detta projekt var utgångspunkten för stiftelsens fortsatta forskningsverksamhet 1989-1999.